Forsnäs

Forsnäs by vid Luleälven har anor från 16-1700-talet. De första fasta bosättningarna som kom till i Forsnäs 1799 var två nybyggare, Olof Hansson(f 1731) och Arendt Hansson(f 1757) från Sävast. De odlade upp var sitt boställe i Forsnäs och anslog den markareal som de ansåg sig behöva. Gamla kartor från 1700-talet saknade fastighetsgränser och visar endast dessa två gårdar. 

Efter som tiden gick och fler byggde sina gårdar som vi se i gamla kartor fram under1800-talet blev tjärbränningen en stor industri. Den största som nog funnits här i vår by. Tjäran användes bl.a för behandling till båtar och skepp ute vid kusten dit den transporterades efter älven. Även  viktig för insmorning av läder som t.ex till handskar och skor. Gamla tjärdalar kan man se rester av än idag i vår by.
 

En industri som vi kunnat få del av var det laxfiske som senare efter staten bedrevs av Lule stad. Tyvärr blev det bara tjuvfiske för byborna som ofta sökte sig till de bättre fångstställena. Ofta slutade dessa fiskefängen med att de blev omringade av poliser från Lule stad  (städspolisen) och fick då lämna från sig redskapen.
Fisket upphörde när forsen byggdes ut till Laxede kraftverk som blev färdigt 1965.

När det sinom tid blev mer människor i byn växte behovet av arbeten och utbildning. Det ordnades med sporadisk utbildning här och där i byn beroende på tillgång av lokal och lärare. Kring 1890 anställdes en lärarinna, nyuteximanerad från Öjebyn. Hon avråddes av sin far att fara till lappmarken, ty det kunde vara farliga människor däruppe. Trots avrådan resta Emma Degermark, som hon hette, ändå iväg. Hit upp kom hon med ångbåt 1883 och skolgången blev då under mer ordnade förhållanden. 

Arbetstillfällena började växa tack vare driftiga personer som Hermelin, lapplandskungen som han kallades och andra som såg möjligheter och de naturtillgångar som fanns efter älvdalen och många arbetstillfällen skapades i området efterhand som befolkningen växte i byarna.  

Även här i vår by Forsnäs och Norrhed fick vi del av samhällets utveckling som t.ex affär och posthus. Ny skola blev färdig 1926. Efter en 7-årig skolgång, fick många ett fast arbete. Det var för många väl inte så lättsamma jobb för en 13-åring som t.ex skogsarbete, flottning i älvar och vattendrag eller sågverksarbete där alla plankor bars på en axel.

Det måste vara svårt för dagens ungdom att förstå den lycka man kände när man fick köpa en egen yxa, lyftkrok och en blänkande timmersvans vid 14 års ålder för att tjäna egna pengar. Under veckorna bo tillsamman i en skogskoja med "gubbar" som vi kalla dom fastän ingen var nog över 40-50 år. Det är minnen som är ovärderliga, och gubbarna var fenomenala till att skoja med varandra och skämta bort arbetslivets hårda villkor genom att berätta historier, på ett humoristiskt sätt, naturligtvis på bondska.

Med tiden (1953)fick vi bilväg genom Forsnäs-Norrhed. 1953 upphörde också skolan i Forsnäs som då bara hade sju elever mot tidigare 20-30 st. Då blev det slut med att åka spark eller skidor efter medranden som hästkälkarna gjorde, den 2-3 km långa vägen till skolan.

Byn fick sedemera ta över skolbyggnaden av kommunen. Forsnäs bygdegårdsförening bildades 1954 23 mars med 23 betalande medlemmar från Forsnäs och Norrhed. Skolan är vår samlingslokal med många trevliga stunder tillsammans i vår by.

Bygdegården reparerades 1958 och mellan 1994-96.

1995 startade föreningen projektet ”upprustning av Laxholmen” och 1996 öppnades sommarcafé som resulterade i 3000 besökare under sommaren. Föreningen drev sommarcafé till 2004, men därefter överläts verksamheten till Edefors hembygdsförening.

Forsnäs-Norrhed blev korad till Årets by 1997 för sin insatas med utvecklingen av Laxholmen till ett levande kulturhistoriskt arv.

1887 anordnade vi vår första pimpeltävling vid Laxholmen och har sedan dess anordnats varje år.

Styrelsen består av;